Om oss

Om oss!


Fredrik och Niina Holm heter vi som har kennel Icefyre och vi bor här på vår lilla gård, Snippen. Förutom våra hundar så bor det även kindahöns och två hästar här. 


Fredrik är legitimerad veterinär och Niina utbildad husdjursagronom. Vi har ett stort djurintresse och ett aktivt fritidsliv där apporteringen hör till ett av dom gemensamma intressena.



Lite om vår hundbakgrund


Fredrik

Mitt liv började påverkas av hundar redan innan jag var född. Min första titt på världen skulle föregås av ett planerat kejsarsnitt och det var från början tänkt till 15:e februari 1976. Min far hade vid den tiden en hamiltonstövare vid namn Cello som då var knappa året och inne i sin allra första jaktsäsong. Eftersom den 15:e vid den tiden var sista dagen på harjakten fick jag när operationen planerades om vackert vänta en extra dag så Cello (och min far...) skulle få jaga säsongen ut.


Cello hade ytterligare en stor på verkan på mitt liv då han när jag var ett par tre år gammal fick in en dryga 8cm lång hundkexstam i nosen och fick åka till "djurdoktorn". Detta gjorde ett mycket starkt intryck på mig och redan då bestämde jag mig för att bli just "djurdoktor" och det blev verklighet 2002.


Parallellt med- och efter Cello har familjen haft fyra strävhåriga taxar med vilka vi jagat rådjur och spårat påskjutet och påkört vilt. När min far fyllde 60 presentade jag och min syster honom med tax nummer 5 som heter Polo.

Taxar i all ära men jag har under hela min uppväxt saknat en lite större hund och efter att jag vid kanske 7-8års ålder fått "provköra" min morbrors frus goldentik Penny som hade lite koll på apportering har jag inte kunnat släppa tanken på en hund att faktiskt jobba lite med. När sedan mitt kanske största fritidsintresse hagelskytte (ffa Sporting och Skeet) vuxit sig ordentligt starkt och jag dessutom jagar var valet av en retriever ganska självklart. Dock dröjde det ända till 2010 innan det blev realitet. Kennel Searover hade redan 2009 en kull efter INT JCH Blackthorne Racer ("Drake") och

SE JCH Streamlight's Searover Kitty. Efter att ha sett bilder och några videos på Drake var jag hårt såld på en valp i denna kull. Tyvärr blev det inte någon valp till mig i den kullen men jag bestämde mig för att vänta på nästa chans för när jag väntat så länge med att skaffa hund skulle det minsann bli som jag ville ha det.


Ungefär ett år senare föddes valpar efter "Drake" och  SE J(J)CH SE LCH Searover Cosys Kelly. Kelly inseminerades och det blev ett smått fantastiskt resultat på 9! valpar.

En av dessa blev min första egna hund SE VCH Searover Kellys Renettle ("Nässla")och hon var värd all väntan!


Niina


När jag var 13 år så införskaffade familjen en isbjörnsgolden som skulle lära sig allt och gå på alla kurser. Men ganska snart insåg jag att detta inte var "min" hund som gjorde allt jag bad om utan mer min mors. När jag var 15 år så flyttade familjen till landet och i samma veva började tjatet om en alldeles egen hund att få gå på kurser med. Vilken tur att en av familjens bekanta hade en kull schäfervalpar just då där en av valparna inte var tingade. Fox som han hette blev min bundsförvant, vi var som ler och långhalm. En bättre hund som första hund att börja träna med hade nog och går nog fortfarande inte att hitta. Kurser i lydnad, agility och viltspår avvecklades med toppbetyg.


När Fox var 6 år så ville jag ha en till hund, en stor hund i en liten kropp och då införskaffades dvärgschnauzern Alfons. En väldigt lättlärd hane med mycket ego som i princip kan allt, till och med vissa dirigeringsövningar. När Fox gick bort så funderade jag allvarligt över vad det var jag ville syssla med inom hundsporten. Många olika rasbeskrivningar lästes. Under den här perioden så studerade jag mitt sista år till husdjursagronom på Ultuna i Uppsala. Fredrik hade haft Nässla i 2.5 år då och jag hade fått en inblick i apporteringsvärlden där Alfons allt som oftast fått ställa upp men visst verkade det roligt med en jaktlabrador så att man kunde få starta på tävlingar också. Kenneln som Fredrik tränade för med Nässla hade en intressant parning på gång, OM det blev en mörkt gul tik så kanske det var meningen att den skulle bli min. Kullen föddes och det blev en lite mörkare gul tik som skulle ut på foder. Jag velade fortfarande men tänkte att om ingen lämplig fodervärd hittades till denna tik så kanske det var meningen... Kullaholm's Ylva bor nu på Snippen :)